Min nedstigning i skräckfilmsträsket (del 2)

Jag har insett att jag inte kommer kunna skriva denna "följetong", eller vad man nu vill kalla mina skräckmemoarer, kronologiskt. Detta helt enkelt för att jag inte riktigt kan utgå från mitt minne på det sättet, så ni får vara nöjda med en skiftande tidslinje när det kommer till denna berättelse om hur jag blev den skräckfantast jag är idag.

Om man ska gå långt tillbaka, ännu längre än vad jag gjorde i del 1, så var mitt första möte med skräck i form av mardrömmar som liten plit. Detta vet jag inte är något unikt, alla har vi väl stött på en eller annan fuling i våran sömn, men det är tre drömmar jag minns särskilt väl, där både en ondskefull clown och en jätteråtta varit involverade. Mitt första möte med skräck utanför drömmarnas värld skedde väl någon gång runt 7 års ålder, om jag gissar rätt.

Valda delar av Phantom Valley-serien

Det var ungdomsboksserien "Phantom Valley" som fick utgöra objekt för mitt intresse. Dessa böcker kretsade kring något område som hette just Phantom Valley, och behandlade allt från gamla indiangudar till något cowboyspöke. Så minns jag det iallafall. Dessa böcker plöjdes igenom i ganska snabb takt, och det blev att jag läste om flera av dom ett par gånger, vilket väl delvis berodde på att jag inte hade något annat att läsa, men jag antar att det måste varit något som lockade mig i böckerna som fick mig att återvända.

Mina föräldrar reagerade aldrig på att jag läste de här böckerna, utan var snarare glada för att jag läste överhuvudtaget, det var ju "bra att läsa", sa dom. Och läsa gillade jag att göra, så det var ju inga problem för min del. Lustigt nog minns jag inte att jag gick runt och tänkte värst mycket på skräckfilm i den här åldern, men det kanske var lika bra, och någon slags indikation på att mitt sinne ännu var ofördärvat. Filmerna mötte jag dock bara ett par år senare, då jag befann mig runt 8/9-årsåldern.

I den lilla kommun jag växte upp i fanns det i ärlighetens namn inte så mycket att göra, så det blev ofta att man gick ner till den lokala videobutiken för att, ja, "hänga". Självklart umgicks man inte med dom "tuffa" typerna som satt på de smutsiga vita plaststolarna utanför och rökte, nej, man sprang illa kvickt in i själva butiken vid första åsyn av dessa råbarkade typer. Därinne möttes man av rader på rader av VHS-rullar, och det var hit man vände sig när man hyrde film också. Dock dröjde det ett par år innan man började hyra själv, men det hindrade en knappast åt att ägna oräkneliga timmar åt att med en beundrande blick stå och titta på omslagen till filmerna som stod i skräcksektionen av videobutiken. Titlar som Terror på Elm Street, Mannen med läderansiktet - Motorsågsmassakern 3 och Braindead kittlade minst sagt min unga fantasi, och man kunde bara ana vilka ljuva hemskheter som väntade på de där VHS-banden.

Omslag som kittlade fantasin, Braindead och Motorsågsmassakern 3

Självklart nöjde man sig inte med att bara titta på framsidan, man ville ju läsa vad filmen handlade om också! Därför fick baksidan minst lika mycket uppmärksamhet som framsidan, och jag vet inte hur många gånger jag läst igenom baksidestexterna till alla skräckfilmer som stod där. Och inte blev man mindre nyfiken, snarare tvärtom. När det utlovades monster och blodbad i massor önskade man att man kunde se där filmerna, även om det kanske fanns en viss oro för hur otäckt det skulle vara. Särskilt minns jag texten som prydde omslaget till ovan nämnda Braindead, där man menade att den var så äcklig att publiken spytt! Ni kan ju bara gissa vad det hade för inverkan på en.

Det var någon gång i sjätteklass, när jag var i 10/11-årsåldern som jag började hyra film därifrån. Hur det gick till, och vilka filmer man såg, är något jag får återkomma till, då det är en historia för sig!