Recension: Insane (2010)

Svenska skräckisar är ju inget som direkt hör till vanligheterna, och särskilt inte bra sådan. Visst, Låt Den Rätte Komma In kan väl ur vissa aspekter ses som en skräckfilm, men jag skulle i det stora hela snarare se det som ett drama. Vad har vi sen? Halvdana, mer eller mindre misslyckade försök till att göra något bra. Det var därför med viss skepsis jag hörde talas om Insane, även om den skulle regisseras av regissören till kultrullen Evil Ed, som jag minns som rätt bra. Ändå kan man ju inte undgå att hoppas på att Sverige ska lyckas med att få fram en bra, mer renodlad, skräckfilm, och jag gick således in i biografen där Insane skulle visas med förhoppningarna om att jag inte skulle behöva rycka på axlarna ännu en gång.

Filmen handlar om Jenny, som ska iväg på en musikfestival. Det är sent, och hon bestämmer sig för att stanna på ett ödsligt hotell för att spendera natten där. Hotellägaren David är en skum typ som beter sig lite underligt, men knappast hotfullt och Jenny och han får en stundtals trivsam kväll i varandras sällskap. På natten vaknar Jenny och hittar en polaroid på sig själv sovandes på sitt nattduksbord och hon blir självklart livrädd och det hela eskalerar till att Jenny så småningom försvinner. Några veckor senare dyker hennes storasyster Sarah upp på hotellet för att leta efter sin syster, men det blir inte så lätt som hon tänkt sig, då hotellet ruvar på en mörk hemlighet...

Det tog inte lång tid innan jag anade att Insane skulle kunna bli den där friska fläkten som behövs när det kommer till skräckfilm i Sverige. En snygg och intresseväckande inledning som följs av en film som på många sätt är välgjord och det märks tydligt att det är kompetenta människor bakom, som dessutom hanterar genren väl. Filmen överraskar dessutom med att engelskan i filmen är bra, något jag i svenska filmer där det pratats engelska inte upplevt, och det märks inte att vissa av skådespelarna i filmen är dubbade. Något jag var lite orolig för var hur filmens effekter skulle se ut, något som är av stor vikt när det kommer till denna typ av film, men det visade sig att min oro var helt obefogad, då samtliga mord i filmen ser bra ut.

Det är med stor glädje som jag kan konstatera att Insane är en bra film. Att den dessutom är en svensk skräckfilm gör såklart det hela roligare, och jag håller verkligen tummarna för att regissörerna bakom denna fortsätter att komma med svenska skräckfilmer man slipper skämmas för, och att den här filmen kan stå som någon slags inspiration för andra filmskapare att ta sig i kragen och göra något lika bra, eller bättre, som Insane. Avslutningsvis, stort plus till filmens tagline, som lånar från klassikern The Funhouse, samt att de låter mördaren bära samma mask som den arga gruvarbetaren i slashermästerverket My Bloody Valentine.