Night of the Demons (2009)

Jag har tidigare talat om att Edward Furlong såg rätt nerdekad ut i den här rullen. Det var väl egentligen det mest intressanta med hela filmen, om jag ska vara helt ärlig. Nu är jag inte en av alla dom som krigar mot remakes, jag tycker snarare det är kul att det fortfarande görs skräck, och så länge filmen är bra kvittar det ju om det är en remake eller inte. Men i det här fallet var det tyvärr inte värst bra.

Filmen handlar om ett gäng ungdomar som ska hålla en Halloweenfest i ett gammalt hus där det för många år sen skedde en tragedi som slutade med att husets ägarinna tog självmord. Festen börjar bra, men övergår snart i konstigheter och vips så har värdinnan blivit besatt av en demon som var med och besatte folk den där ödesdigra natten som man får se i en flashback.

Enkel handling? Jo visst, men enkelt behöver inte betyda dåligt, och filmens svaghet ligger inte direkt i handlingen och dess eventuella brister. 80-talsfilmen som står förlaga för denna har en snarlik handling, men i både den och dess (åtminstone) första uppföljare funkar det bra. Vad är då felet? Jo, filmen känns så... opersonlig. Det ser ut om en typisk 2000-talsfilm med flashiga och epilepsisnabba klipp där det fokuseras enbart på bröst och blod. Nu säger jag inte att våld och nakna personer är något negativt alls i en film, men det brukar behövas något mer, och den här filmen har inte så mycket mer. Sen är det inte värst mycket naket heller, fast det är väl rätt blodigt, ska sägas till filmens försvar (varför jag nu skulle vilja försvara den...).

Till skillnad från The Hole som jag nämnde i mitt förra inlägg saknar den här filmen i princip stämning helt. Det är inte någon direkt atmosfär att tala om och även om minutrarna tickar på och filmen håller ett helt okej tempo finns det inget direkt som är intressant eller unikt med den här filmen. Vi får se en stackars Edward Furlong kämpa i motvind i en film som knappast kommer hjälpa hans livlösa karriär och resten av den icke minnesvärda ensemblen gör värst bra ifrån sig, fast det är väl heller inga legendariskt usla skådespelarinsatser vi har att göra med.

Nu är inte det här ett totalt bottennapp; det går rätt fort tempomässigt och man blir aldrig direkt uttråkad. Men filmen blir mest en axelryckning som man kommer glömma bort ganska fort efter att ha sett den. Det kunde blivit bra, eller i alla fall bättre, men i det här fallet fick vi ännu en film som inte kommer gå till historien för något alls.