The Orphan (2009)

Ibland stämmer det gamla ordspråket 'döm inte en bok efter dess omslag' väl. Ett utmärkt exempel är filmen The Orphan, vars poster jag finner tämligen gräsligt. Mitt första intryck av den här filmen, helt dömt utifrån postern ska tilläggas, var att det verkade vara en sunkig och trist 00-talsskräckis med fula effekter och kass handling. Sen började dom bra recensionerna dyka upp, och jag fick mig en tankeställare; kan detta vara bra, trots postern?
Det är väl redan nu ganska uppenbart att mitt svar blir ett rungande 'Ja!' på den frågan. Trots att läskiga barn knappast är ett nytt koncept inom skräckfilmen lyckas den här filmen kännas fräsch och någorlunda originell. Det är välspelat och känns proffsigt gjort; dessutom befriat från CGI som gör ont i ögonen och skådisar inhyrda på grund av deras utseende. Det är ingen film med jättehögt tempo, men det är knappast segt överhuvudtaget; istället är det nagelbitarspänning med en rejäl stämningsuppbyggnad. Det är bra skådisar och filmskaparna har fattat att man inte behöver ösa hinkar med gore för att tillfredsställa publiken (även om blod kan vara en trevlig filmingrediens) och att det faktiskt går att göra en bra, och framförallt spännande, skräckfilm som förlitar sig på handling och stämning.
Att filmen dessutom har en av de mest oväntade och obehagliga twistar jag skådat på film gör det knappast sämre, och att karaktären Esther lyckas vara en ordentligt obehaglig liten unge bidrar bara till att skapa ännu mer otäck stämning. Det här verket ska filmskaparna ha en eloge för, jag hade inte vågat hoppas på att det skulle vara såpass bra. Visst har den väl sina skönhetsfläckar, men det är inga större sådana som på något sätt stör filmupplevelsen, och jag struntar därmed i att ta upp dom här. Det räcker med att säga att The Orphan är en av de bästa skräckfilmerna från 2009, och att postern inte på något sätt representerar filmen.