Jag minns när jag på högstadiet betade av samtliga filmer i Halloween-serien, och jag minns lika väl att Scanbox (tror jag det var) släppte dom på VHS och av någon konstig anledning döpte filmerna efter det årtal dom kom; Halloween 1978, Halloween 1981 osv. Underligt sätt att döpa filmerna på kan man tycka...
Just den här filmen hette Halloween 1983 enligt Scanbox utgåva, och visst såg man Michael Myers maskförsedda nuna tillsammans med en kniv på omslaget. Som trångsynt tonåring blev man givetvis smärre upprörd över att det enda man fick se av Myers i filmen var när Halloween visades på TV i en av filmens scener. Att filmen dessutom handlade om en elak leksakstillverkare med allt utom rent mjöl i påsen gjorde en väl inte direkt gladare.
Men det var då. Hur står sig filmen idag då, när jag inte gråter blod bara för att det inte är Myers som står för mördandet i en film med Halloween-namnet? Bra, skulle jag säga. Riktigt bra, skulle jag till och med vilja påstå. Det här är en tidstypisk 80-talsrulle som är sprängladdad med stämning och atmosfär av nästan högsta klass. Intrigen tycker jag funkar hur bra som helst i filmens kontext och jag saknar inte Michael Myers det minsta; faktum är att jag inte ens tänker på honom under filmens gång, förutom då han dyker upp i den där ovan nämnda scenen. John Carpenter tillsammans med Alan Howarth står för musiken, och precis som man klokt kan anta innebär detta att soundtracket inte lämnar mycket att önska och är av precis så hög klass som man kan förvänta sig när det är dessa herrar som står bakom det.
Jag tycker helt klart att filmen står på egna ben och klarar sig utan Myers med bravur, och då tycker jag ändå att Myers är slasherhistoriens i princip grymmaste mördare. Med ett fenomenalt soundtrack och en ofantligt grym stämning blir den här filmen en fullträff, särskilt nu i Halloweeen/Alla helgona-tider när mörkret kryper sig på utanför fönstren. Sen blir det så klart inte sämre av att det är en del snaskiga mord och en intrig som blandar in Stonehenge heller. Den här filmen får stå som ett ypperligt bevis på att man blir klokare med åren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar