Uppföljare... Vad ska man säga om det? Det är en typ av film som är av en väldigt skiftande kvalitet; det finns dom som är bra, vissa bättre än dess föregångare, sen finns det dom som är...hemska. Jag valde att se den här filmen eftersom jag gillade den första. Tyvärr, så valde jag att se den här filmen. Det blev en...upplevelse.
Hjältinnan från första filmens lillasyrra och hennes tjejkompisar har ett rockband och en helg bestämmer de sig för att åka ut till en av tjejernas föräldrars nya fina villa för att festa och öva med bandet. Huvudpersonen har återkommande drömmar om en mördare med en borr och minns vad hon och hennes syrra fick gå igenom. Frågan är om det bara är drömmar, eller om det hon ser är på riktigt?
Självklart är det på riktigt! Nu kanske jag avslöjade något i filmen, men se det som en tjänst. Det här är en film som ingen mänsklig eller icke-mänsklig varelse ska behöva uppleva någonsin i sitt liv. Ibland kommer det en sån där film som är så dålig att du funderar på vad du egentligen gör med ditt liv när du ser såna filmer; det här är ett typexempel på en sån film. Jag pratar i en tidigare recension om hur dålig Blood Beat var, men den är ju nästan ett mästerverk jämfört med den här vidrigt stinkande soppan av uselhet. Eller usel, det är ett snällt ord. Det skulle nog krävas nya ord för att beskriva hur pass dålig den här filmen är. Jag finner inte ord.
Vad är så dåligt då? Ja, allt. Men det är ju ingen vidare motivering. För det första så blandar filmen in fula drömsekvenser titt som tätt, vilket inte funkar nånstans. För det andra är vissa scener som usla 80-talsmusikvideos där karaktärerna dansar, sjunger och tittar in i kameran (ja, det är sant!). För det tredje ser mördaren ut som en bortglömd rockstjärna och han har dessutom en elgitarr som vapen. Med en borr i. Kanske låter kul, men jag lovar att det är allt annat än kul. Inget är kul med den här filmen. Undvik till varje pris, för er egen mentala hälsa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar