The Undertaker (1988)

En av mina absoluta favoritfilmer är den briljanta Maniac från 1980, där Joe Spinell spelar en minst sagt galen man som har ihjäl kvinnor på riktigt brutala sätt. Det jag hade läst om filmen jag nu ska recensera var att den hade en del gemensamt med Maniac handlingsmässigt, men den har förutom det även samme skådis i huvudrollen, och det var hans medverkan som gjorde mig nyfiken på den här filmen.

Den handlar om en begravningsentrepenör som gör mer med sina lik än att bara fixa i ordning dom inför den sista vilan, han talar även med dom. De människor han mördar tar han ner i sin källare och hänger upp för att ha som sällskap, men han får problem när folk börjar misstänka hans skumma vanor i samband med att det försvinner massa folk...

Nej, det här var inte i närheten av mästerverket Maniac, tyvärr. Men det hade jag knappast kunnat vänta mig heller, men jag hade åtminstonde väntat mig lite mer än vad jag fick här. Tempot är genom hela filmen rätt segt och handlingen är tämligen oengagerande, fylld med karaktärer som är mer irriterande än att de fyller någon vettig funktion i intrigen. Stämningen som i en slasher kan vara så otroligt charmig är här vad jag med det bästa ordvalet kan beskriva som sunkig. Det, tillsammans med det sega tempot och de allt för många trista karaktärerna gör att filmen blir bra mycket tråkigare att titta på och man bryr sig mindre om vad som försiggår.

Men, filmen har inte bara dåliga sidor, även om det tyvärr är dom som är överhängande. Spinell är liksom i Maniac strålande i rollen som psykopat och det är han som bär upp hela filmen på sina axlar. Han har ett väldigt obehagligt kroppsspråk samt en röst som man knappast kan kalla för trevlig, vilket bidrar till att göra hans karaktär till en riktigt otäck typ. Sen finns det en del schyssta mord också, men det är i princip allt. Det här är väl ingen film jag direkt kan rekommendera, om man nu inte måste se varenda slasher som har gjorts. Det vore väl isåfall för Spinells prestation, som dock inte gör filmen värd att se, men kan vara värd att kika in om man inte har nåt bättre för sig.