Graduation Day (1981)

OK, dags för ännu en slasher...vad annars? Denna gång är det en med idrottstema, och om mitt minne inte sviker mig så har jag bara sett en film som haft det temat innan, den smått obskyra, och dumma Fatal Games.

Filmen inleds med att en tjej dör under ett tävlingslopp i sprint. Allas blickar riktas mot coachen för laget, som anklagas för att ha pressat tjejen allt för hårt. Hennes syster anländer till skolan för att på examensdagen ta emot sin döda systers diplom och en trofé. Kort därefter börjar någon ha ihjäl resten av skolans idrottslag, en efter en...

Visst fick jag vad jag väntat mig, och det gör mig väldigt glad! Dock var filmen inte alls så cheesy som recensioner jag läst antytt att den ska ha varit. Därmed inte sagt att den inte är cheesy, för det är den verkligen, men inte hela tiden, utan snarare stundtals. Oftast är filmen en bra slasher med finfina mord av alla möjliga slag och ett tempo som funkar perfekt och lämnar filmen utan några döda sekunder. De dumma scenerna är så otroligt korkat härliga att jag föll pladask för dom; vad sägs om en pianolärare som fixar dåliga elevers betyg med okonventionella metoder? Och det är bara ett exempel på all härlig dumhet som förekommer...

Twisten är ofta en betydande del i slashern; det är då vi får veta vem som ligger bakom morden och även varför. Graduation Day lyckas verkligen få till en snygg twist på slutet med ett bakomliggande motiv som känns vettigt (om man nu utgår från slashervärldens värderingar). Lökig 80-talsmusik, en del naket, schyssta mord... Den här filmen har det mesta man kan kräva, även om den i ordets rätta bemärkelse kanske inte är en bra film, så är den vad man kan förvänta sig att den ska vara; rejäl underhållning!