Phantasm (1979)

Av någon anledning har jag trots min stora kärlek för 70/80-talsskräck aldrig lyckats se denna innan, trots att jag varit nyfiken på den längre, men nu har det alltså äntligen blivit av. Phantasm handlar om den unge Mike, som en dag på kyrkogården ser en lång man bära in kistan av Mikes döde bror i sin bil. Snart börjar väldigt mystiska saker hända, lik försvinner från kyrkogården och små onda dvärgar börjar jaga Mike. Han och hans bröder måste kämpa mot en ondska som är större än de kunnat ana...

Det som slog mig gång på gång med den här filmen var hur den ofta hade samma typ av atmosfär som jag upplever att vissa av Lucio Fulcis filmer har. Det är en ond stämning som vilar, utan att tittaren egentligen har någon aning om vad som försiggår och det berättas heller inte tydligt i filmen. Detta bidrar till att ge filmen en form av surrealistisk atmosfär där mycket av händelserna känns väldigt drömlika. Att filmen börjar pang på, som en extrem form av in medias res, bidrar bara till att öka denna atmosfär ytterligare.

Jag tyckte att regissören Coscarelli lyckades väl med att skapa en otäck stämning i filmen och det var många gånger som jag kände ett påfallande obehag under filmens gång, vilket inte händer alltför ofta. Soundtracket känns även det som i en Fulci-film; ett kallt, elektroniskt soundtrack med melodier som lätt fastnar. Filmens skurk, Tall Man, är en otäck figur som är välspelad av Angus Scrimm som med sin karaktär gör ett obehagligt intryck och skapar en utmärkt skräckfilmsskurk.

Filmens svaga sidor är att den ibland lider av lite halvdana effekter, vilket sänker helhetsintrycket en aning. Men huvudsaken med den här filmen är atmosfären, som Coscarelli lyckats mycket väl med att skapa. Mördardvärgar, en ond lång man som har ett silverklot som dödar folk och schysst musik; allt detta finns här och borde göra alla som gillar den här typen av film nöjda!