Jaha, då var det dags för en av 80-talets franchisegiganter med en av de största skräckikonerna någonsin. Min relation till den här filmen är lite speciell, då det var en av de absolut första som jag såg som liten grabb och jag fastnade direkt för den. Jag har under årens lopp sett om den ett par gånger, och gillat den lika mycket varje gång. Nu var det ett tag sen, så det var dags att se om den fortfarande höll det höga mått jag minns...
Handlingen här kanske inte behövs berättas egentligen, men what the heck. Ett gäng ungdomar drömmer liknande drömmar om en mystisk figur klädd i en randig tröja som har en handske med knivar som fingrar. Snart börjar drömmarna bli väldigt farliga och det blir en kamp på liv och död, då det visar sig att det som händer i drömmen även händer på riktigt...
Jovisst höll den måttet, med råga till och med. Det som regissören Wes Craven lyckas väldigt bra med är att skapa en drömlik atmosfär som håller i sig under hela filmen, även under dess "vakna" stunder. Ofta är det väldigt få karaktärer närvarande under scenerna, det är tomma gator och staden känns allmänt öde; vilket bidrar till att ge filmen en smått surrealistiskt ton, vilken bara förstärks av faktumet att mardrömmarnas effekter påverkar verkligheten också. Soundtracket är fantastiskt, ett av de absolut bästa skräckfilmsgenren har att erbjuda överhuvudtaget. Men främst är det stämningen som filmen vinner på, och den väldigt lyckat utförda originella idén som bygger filmens grundstomme. I uppföljarna blev ofta mördaren Freddy Krueger en komisk karaktär, men här är han fortfarande otäck, och den humor som förekommer är inte direkt lättsam, utan framhäver snarare hans obehaglighet.
Ett bevis på att en film är bra är att man kan se den många gånger utan att tröttna på den, och så är fallet med denna. Craven gör en originell tagning på slashergenren och skapar något som verkligen känns eget och nytt i en genre där användandet av en färdig mall var otroligt vanligt förekommande. En av 80-talets allra starkaste kort och en för mig väldigt betydelsefull film som delvis banade vägen för det filmintresse som jag idag har. En klassiker (även om ordet är utnött) som tåls att ses om flera gånger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar