Ja, då var det dags igen. För en slasherrecension alltså, vad annars? Mitt sug på att se fler filmer i genren håller fortfarande i sig och det känns som att det kommer att fortsätta vara så ett tag till, vilket innebär att fler recensioner av slasherfilmer är att vänta här i bloggen!
The Slayer är också en sån där film jag viljat se ett tag, men aldrig kommit till skott med att göra. Den handlar om två par som åker ut till en obebodd ö för att komma ifrån storstan med dess föroreningar och stress. En av kvinnorna, Kay, har haft mardrömmar om ön och har onda aningar om att något dåligt kommer att hända där. Snart börjar det hända otäcka saker och gruppen kanske inte är så ensamma på ön som de först trodde att de var...
Det intressanta med den här filmen är att den lägger upp en väldigt typisk grund för storyn att fortsätta på, men att den sedan tar en avstickare från vad som brukar vara vanligt hos genren. Och det är något jag tycker fungerar väldigt bra, vilket är välkommet! Det förs in övernaturliga inslag som bidrar till att ge filmen en tämligen märklig och stundtals (särskilt mot slutet) riktigt otäck stämning, man får aldrig riktigt grepp om hur allt hänger ihop heller, vilket skapar en obehaglig atmosfär. Det är i övrigt en bra stämning raktigenom filmen och det är inte en tråkig sekund, utan istället skapas det med den intressanta storyn en nyfikenhet hos tittaren som gör att man verkligen vill se hur allt hänger ihop och hur det hela ska sluta.
Övernaturliga inslag kan vara förödande för en film, men här används det till filmens fördel och bidrar till att ge den en smärre unik karaktär. Utan att avslöja nåt så får vi inte heller något direkt tydligt slut, utan filmen lämnar tittaren med mer frågor än svar. Ännu ett guldkorn från slasherns guldålder, The Slayer är något som alla som har intresse av genren bör se; delvis för att det är en bra och spännande film, delvis för att den på vissa sätt är speciell.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar