Jag nämnde i min förra recension att min kärlek för slasherfilm ibland har lett mig till mindre bra filmer. Ibland leder det även uppenbarligen till riktiga hemskheter till filmer, filmer som aldrig borde fått sett dagens ljus och som mänskliga ögon aldrig borde blivit utsatta för. Jag antar att det är rätt tydligt var recensionen är på väg redan nu...
Blood Beat handlar om en familj som ska fira jul ute i vischan. Snart börjar det hända massa skumma saker, och det visar sig att en gammal ond ande från en samurajkrigare ligger bakom. Med någon form av telepatiska krafter är det upp till familjen att stoppa den här ondingen. Ja, ni läste rätt. Det här är vad filmen handlar om. Verkar det bra? Nej, jag tänkte väl så. Det är inte bra heller.
Två saker som för mig är väldigt viktigt när det kommer till slasherfilmer är morden i filmen samt tempot. Morden, som ju utgör kärnan för väldigt många slasherfilmer, är här extremt uselt framförda och helt otroligt tråkiga. Folk dör utan att man riktigt får grepp om hur, de bara är döda plötsligt genom nån magi från samurajspöket... Tempot då? Fruktansvärt. Det dröjer en halvtimme innan det första "mordet" (en död kropp). Sen fortsätter det att vara seeeeegt. Handlingen slutar man bry sig om väldigt snabbt, vilket bidrar till att göra den väldigt rörig och jobbig. Man får svårt att hänga med i allt gnägg om telepati och spökmördare och man spyr på de vidriga 80-talseffekterna som annars kan vara charmiga.
Jag som älskar slasherfilmer fann ingen behållning alls i den här. Jag hade fått för mig att det skulle vara en mördare i samurajdräkt med tillhörande svärd, vilket ju inte alls stämde. Det hade varit coolt, nu är det bara raktigenom jättefånigt och löjligt så man blir arg. Det här tillhör det absoluta bottenskrapet min favoritgenre har att erbjuda och jag kan inte rekommendera den till någon förutom mina dödsfiender. UNDVIK!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar